Prolog: Mli

Vi rensar gamla tankar och funderingar när vi ses. Vi bollar det sinsemellan.

Vi är på samma nivå.

Vi vet båda vad vi pratar om. Vi pratar om samma saker.

Vi har båda kommit till insikt. Samma insikt.

Vi har kommit till en mognad vi inte hade sist vi umgicks.

Vi båda förstår nu vad livet handlar om.

Vi förstår att det gamla är gammalt.

Att allt faktiskt har sin tid.

Bara man låter tiden få sin tid.

Det har vi gjort nu.

Mli är något av det sötaste som någonsin har gått i ett par skor. För mig är det idag obegripligt hur jag överhuvudtaget kunde vända mig emot henne alls det där året för länge länge länge sedan då jag mådde som dåligast och var arg på hela livet. Idag är jag (hyfsat) normal och fungerar som en vän igen. Mli ser den lilla människan på ett mycket ärligt och naket sätt. Utan att bli cynisk. Det är en styrka jag beundrar.

Betongfabriken gav mig tre mycket fina och nära vänner varav två har fått kämpat lite extra emellanåt. Mli är en av de två. Nu kämpar vi inte längre. Nu lever vi.

Sötaste Mli vill jag ALDRIG bli utan.

2001 ↔ 2002/2007 ↔ 20090325 ↔ ?