De mörkhårigas kväll
Känslan jag skrev om i förra inlägget visade sig vara just en känsla. Enbart. Men det kändes oerhört skönt att skriva ner orden och jag hånflinade samtidigt som jag printade ner skiten. Hånflinade åt mig själv eller åt alla andra…folk? Vet inte. Vet bara att han satt brevid mig, sneglade på mig när jag började med hånflineriet och stöttade mig med orden: Ibland får man faktiskt vara självgod.
Mitt problem nu blir att enbart praktisera detta “ibland”. Mitt gigantiska ego har dalat den sista tiden vilket har känts skönt på ett sätt. Dags för andra att ta lite plats kan jag känna. MEN ändå gillade… nä, jag älskade mitt ego när det var som störst…. på alla sätt och vis. Kalla mig gärna störd eller vad som helst – jag bjuder på det mer än gärna. Se – det växer redan…igen.
Så – att det var just en känsla framgick ju ganska så tydligt när jag såg vilka kort som tagits med kameran föregående kväll.
Så för att kompensera detta stora känslo-misstag får jag istället visa upp de som verkligen var snyggast igår. Och de var verkligen skitsnygga. For real. Mia, Fia, Madde och Jennie. Tack för det ögongodiset. Någon där uppe.
Förlåt – jag hamnade med på hörnet ändå. Fokusen ska dock ligga på Madde och Fia. Såklart.
Hemma hos Fia matchade Mia soffan på ett sätt som ingen annan (förmodligen) någonsin gjort förut. Ursnygga tjejen var på sitt allra bästa humör precis som vi andra.
På Stadt/Harrys (eller vilket det nu är) anslöt Jennie och samlingen var så gott som komplett gällande snygga bruttor.
Bonus: Söta och fina och goda Mli som jag tyvärr inte hann fota.
Annars hände inte så mycket. Jag träffade Linda – dotter till en f.d arbetskamrat från betongfabriken. Och lite annat löst folk. Men det var just bara… folk. Och Johan var ju full.
[...] fram till stan i vårvädret, söta hon bjöd mig på en försenad födelsedagslunch och senare kom Madde förbi. Vi pratade skit, hängde på Gina och köpte glass och take away hos Mli på Gottis. Detta [...]